Många vanliga människor drömmer om Stureplan har jag förstått.
Om att festa hela natten till kass housemusik.
Om att sprätta iväg massa penga på sprit man bjuder bort.
Om att spruta champange i barer bara för att man kan.
Om att sitta runt ett bord med berg av spritflaskor.
Att ragga på modeller.
Att ligga med Slitz-brudar.
Att umgås med de nyrika.
Att svina och härja.
VIP-bås.
VIP-köer.
Röda mattor.
Skitiga toaletter.
Öl i plastglas.
Trängsel.
Neon.
Själv har jag gjort allt det där så många gånger att det bara gör mig uttråkad.
Inte ointresserad, inte glad, inte sur. Inget sånt. Bara uttråkad.
Den här bloggen är mitt sätt att försöka hitta tillbaka till glädjen i allt det där.
Ni följer väl med?




